Peach en Collie i Cyberrymden: Working collie o lilla blå

Vilken vecka! Jag har jobbat, tränat och fått ett husdjur?! Eller? Ja jag ska börja från början.
Numera så är jag en arbetande collie på pensionärshemmet. MM och jag går upp till en speciell del på det stället MM bor, där bor gamla människor som inte kommer ihåg saker men ibland kommer de ihåg saker och speciellt djur = hundar är bra för dem. Så MM och jag går dit och hälsar på dem så de får klappa mig och prata med mig. De blir glada av att jag är där. MM ger dem lite godis som de kan ge mig och det tackar jag för. Dessutom blir jag klappad på och omtyckt. Så MM och jag kommer fortsätta att jobba för de mår alla bra av.

I fredags var matte ledig och som ni vet så innebär det att vi går upp tidigt på morgonen. Matte körde bilen till en verkstad och därifrån gick vi hem cirka 7 km. På dagen skulle matte och jag ta en kort kisspromenad och när vi var på väg hem så ser matte en undulat som jagas av en skata och fågeln (lilla blå numera kallad) landar i ett lågt buskage utanför där vi bor.
Vad tror ni matte gör?
Jo hon binder fast mig i en stolpe och letar fram den lilla fågeln tar den i handen (matte har haft undulater förut så hon vet hur man tar tag i en fågel) så går vi hem och hon sätter den utmattade fågeln på diskbänken och ställer fram lite vatten.
Så här ser fågeln ut:

Sedan var bilen klar så då promenerade vi 7 km igen men nu var det varmt så det var lite jobbigt för en liten collie. Men men jag klarar ju det för jag är ju en tuff brud i lyxförpackning.....ja ni vet.
När vi sen kom hem så hade lilla blå kvickna till och flugit ner på golvet. Matte bestämde sig för att köpa en bur o mat till lilla blå. Och på den vägen är det! Vi får väl se vad som händer med lilla blå.

Fin bur med god mat! Lilla blå har det bra.

Igår var det sökträning igen och det var kul, vi var i Rösaring. Jag fick fyra skick (blev fem)ganska jobbigt för det varmt. Första skicket hade jag spring i benen och ingen nos eller hjärna påkopplad så det blev mer eller mindre ett tomslag men men ingen är ju perfekt. Sedan gick jag som tåget och tog alla figgarna både korta o långa skick. Supper bra! var jag!

Elisabeth tog några fina bilder på mig. Här kommer de: