När Peach mötte Harry

Nu skall jag göra en film (ni som kan film vet ju att min rubrik inte är riktigt rätt men men i denna blogg är det jag som är stjärnan och inte Sally) av allt som händer här hemma eller så får det bli en blogg.
Låt oss börja med Harry, Harry är en labrador hane på ca 8 månader som jag träffade för 11 dagar sedan. Vi busade och jag sprang som en tokig runt runt sedan avslutade vi med en brottningsmatch. Matte såg att jag började bli trött så hon sa att vi skulle gå hem. Men jag kunde knappt gå hem jag tog helt slut, kunde inte andas så matte satte sig med mig ett tag. Sedan gick vi långsamt hem. Som ni alla vet så är matte van med djur av olika slag och känner på sig när något inte står rätt till.
Hon funderade och nästa dag så provade hon att anstränga mig igen och efter att kastat pinnar i liten backe så hände samma sak fast nu blev det hosta också. Mera funderingar men inget verkade akut så det blev fredag och matte gjorde samma sak igen dvs hon busade med mig och samma sak hände jätte trött och hosta. Det som matte tyckte var konstig var att jag varken hade feber eller hosta när vi bara gick eller när vi var hemma.

Så på fredag ringer matte till min numera stamställe Upplands Väsby Djursjukhus (har ni ingen bra veterinär eller inte vill gå till någon av uppköpta klinikerna, risk bolagens nya favoriter som kan klämma ut det sista kronorna av djurägarna och försäkringsbolagen) och jag fick genast en tid.
Vi kom dit på och jag fick träffa Lina igen hon är duktig, det blev röntgen av hjärta och lungor och blodprov.
Matte är ju härdad av alla djur som hon har haft som har blivit sjuka med de mest konstiga saker, men när Lina sa att hjärtat såg förstorat ut och bronkerna var förtätade så såg jag att till och med matte gav en djup suck. Eftersom Hubert min andra veterinär som är specialist på ultraljud inte var där fick vi en ny tid tills i onsdags då vi skull undersöka hjärtat. Och som ni alla vet så har man bara ett hjärta så det är tvunget att fungera. Hubert är jätteduktig, han kollade först mina njurar och statusen var som förut dvs en njuren bra och den andra icke fungerande. Sedan gick han lös på hjärtat och som ni alla vet som har träffat mig så är jag en duktig, klok och sansad collie så jag inhämtade ofantligt mycket beröm när jag bara stod helt still under ultraljudet.

Nu skulle upplösningen på kort versionen av filmen komma skulle det bli ett lyckligt slut eller? Jaaa det blev ett lyckligt slut i alla fall för hjärtat! Lite förstorat i höger kammar men inget hjärtfel!
Jaha men vad är det då som gör att jag blir såhär trött?

Nu får vi backa filmen lite och börja med vad som matte gjorde efter första besöket. Jo då skulle hon maska mig med Axilur som är ett medel som bland annat tar bort lungmask. Lungmask är en lite otrevlig sak som kan ge symptom som jag har. Matte brukar inte maska alltför ofta för då kan maskarna bli resistenta, det var 1,5 år sedan hon hade maskat mig med det preparatet. Jepp så det blev två tabletter på fredags kvällen. På Lördagen skulle vi åka ut till Eva och hälsa på henne. Som ni alla vet så har ju matte ont i knäna sedan ett tag tillbaka (läkaren trodde det artros men i veckan som var fick hon besked att så inte var fallet, mycket bra men hon vet fortfarande inte varför hon har ont och det vet inte läkaren heller...) och hon äter Alvedon för smärtan. I lördags morse vid 0400 så vaknade hon och hade ont i ett knä varpå hon går upp och tar två Alvedon. Sedan vaknar vi vanlig tid och efter frukost så åker vi ut till Eva. Alvedonen brukar hjälpa men när hon är hos Eva så klagar hon på att smärtan sitter kvar och tar ytterligar två Alvedon. Vi åker hem och innan middagen skall jag få min andra omgång av Axilur, ni skulle ha sett mattes ansiktsuttryck när det saknas två tabletter Axilur! Hon börjar räkna tabletterna om o om igen och sedan börjar hon tokskratta...... vet ni varför? Jo hon har också blivit avmaskad.....hon har tagit två maskmedelstabletter istället för Alvedon. Båda tabletterna och kartorna de sitter i ser likadana ut och kl 0400 på morgonen så är det lätt att missa eller NOT. Matte mår bra om någon undrar.....

Ett skratt förlänger livet brukar matte säga och hon har bjudit många på denna historia så mitt i min drama film kommer det lite komik.
Tillbaka till mig igen och veterinär Hubert, vi kommer överens om att maskning och sedan ett bredspektrigt penicillin skall nog rensa upp bronkerna. Så nu äter jag penicillin och idag provade matte att belasta mig lite med att kasta lite boll och jag orkade (även om det var väldigt lätt belastning) och jag hostade inget. Så vi får väl se om del två av filmen får ett lyckligt slut!

Idag har vi varit hos Eva och fikat, på vägen hem blev vi jagade av ett åskväder. Men vi klarade oss men nu åskar det hela tiden men det gör ju inget för vi softar i soffan.

Nästa gång ska jag be matte lägga in lite bilder också. Men nu får ni hälla tillgodo med en story designad av Peach.

//Peach vill inte vara skådespelare utan regissör