Glad, ledsen och lite mittemellan

Detta är inte roligt längre för det sista halvåret har bara varit sjukdomar på matte, MM och mig.

- Först så var det jag som hade en njure som var trasig. Det får jag leva med, special foder och inte allt för mycket goda saker.
- Sedan var det jag som troligen hade lungmask och/eller infektion i lungorna
- Jag blev frisk efter att ätit maskmedel och penicillin.

- Matte har haft ont i lederna sedan i somras.  Åt massor av smärtstillande medel men blev bättre efter Kortison behandling.
- Matte sprang uppför trappor för att hinna med en tunnelbana som om det vore den sista som skulle gå den dagen (det gick ungefär 200 stycken till den dagen). Då sa det krasch i hennes ena knä. Det hände 31/10. Hon fick jätte dålig hjälp på vårdcentralen, misstrodd och förnedrad blev hon. Så det gick en vecka till och då fick hon hjälp av en annan läkare så nu väntar hon på MRT (magnetröntgen). Den blir den 26/11 och sedan ännu mer väntan innan hon får reda på vad det är. Så nu haltar hon fram med mig, äter smärtstillande (inte maskmedel!) och har ont.
- Så jag hoppas att hon blir bättre snart hon kanske ska prova lite starkare maskmedel....jag blev ju bra!

- MM har det värst av oss alla. Efter varit på sjukhus en gång så kom MM hem och hon var då ganska så svag. Mådde inte bra men tog hand om mig och jag tog hand om henne.
- En vecka efter att MM kommit hem så fick hon åka in igen till sjukhus. Inget fel på hjärtat i alla fall men hon mår lite så där av alla tabletter som hon skall äta.
- Sedan var hon och röntga sig för att se att hon inte har fått tillbaka bröstcancern och först så såg det bra ut men sedan ringde de och sa att de har sett något. Så då fick hon åka in igen för att ta prover. Nu väntar vi alla på att få reda på om den otäcka cancern har kommit tillbaka.


Jag är världens bästa på att trösta och jag sköter om MM hela dagarna.  Lyssnar på henne, pussar på henne och promenerar med henne. Och om det är den elak dumma cancer så kommer jag att hjälpa MM att bli frisk igen för jag vet att MM klarar det! Det har hon gjort förut och kommer att göra det igen.

Men allt är inte ledsamt eller mittemellan utan det finns glädje också, Thea har blivit mamma och det innebär att jag har blivit plast mormor. Men det måste gå en tid till innan vi vet att allt är väl. Så ni får inte veta mera nu utan först efter ett par veckor.....

Vi får se hur mycket vi orkar skriva.

//Peach är en stödjande vän och en plast mormor!