Maggan känner ju både Lisa o Annica och båda har ju elaka sjukdomar, så Maggan fick veta lite mera om hur de mår.
Vackra Gina igen på ett fint kort
Ja sedan hade vi kommit in i rutinerna och promenerat en hel del med Sofie och mina bästa frallor. Ellie och jag är bästisar för hon vill leka med mig. Inez har börjat tina upp (blivit lite varmare ute ...fattar ni skämtet?) och har faktiskt lekt lite med mig också och då blir jag ju så glad.
Jaha o nu kommer det tråkiga för 10 dagar sedan ringer MM till matte på jobbet och berättar att jag bara står och skakar. Matte ställer raskt in sina möten och kastar sig i bilen för att hämta mig. Matte ringer Bagarmossen o de säger kom in. Matte kör direkt dit och jag både skakar o flämtar av smärta när jag kommer fram. Så nya prover tas o veterinären kommer, hon klämmer mig på magen o det är ungefär 2 millimeter ifrån att jag biter henne för jag har väldigt ont. Bukspottskörteln är arg igen! Så matte o veterinären kommer överens om att jag skall stanna ett dygn för att få smärtlindring och dropp. Domen är numera kronisk bukspottkörtel inflammation. Inget annat än diet maten får slinka ner i colliens strupe!
Dagen efter kommer matte o hämtar mig hon får med sig smärtlindrande medel och eftersom jag inte tål vanliga preparat får jag ett special medel för hundar som innehåller lite andra substanser som ger smärtlindring. Hemma igen och är orolig men har inte ont. Matte ger mig preparatet två gånger per dag som är sagt men jag blir så påverkad av det att jag inte känner igen matte....bara för en liten stund men sen kommer jag ju på vem hon är. Matte minskar ner på dosen och efter 5 dagar är jag mycket bättre. Trött igen, korta promenader och bara "dör" efter ett tag precis som i somras. Men jag kryar på mig snabbare och snabbare.
Så idag fick jag göra något som jag inte gjort på nästan ett år! Leta borttappade själar i Stäket.
Hur kul tror ni det var? på en skala 1 till 10 jo cirka 180! Så kul, matte tyckte det inte var lika kul när vi närmade oss Stäket för jag började yla (enligt mig så sjöng jag bara "vi gå över daggstänkta berg fallera").
180 var just det tempot som jag sprang ut på första skicket. Skicken som matte gjorde var fyra stycken och korta bara för jag skulle få ha kul. Och det hade jag!
Favorit i repris! När jag var som bäst men dit ska vi igen!
Nu är jag nöjd och belåten, kanske lite trött också men ingen fara. Nu vill både jag och matte att jag skall vara frisk för nu har vi inga pengar kvar på försäkringen......
//Peach är som en katt dvs har sju liv (matte säger att jag förbrukat fyra! då har jag i alla fall tre kvar)
